Forskarna i Bunkefloprojektet, Ingegerd Ericsson och Magnus Karlsson publicerar nu forskningsresultaten i “Daglig undervisning i idrott och hälsa förbättrar motorik och skolprestationer: En nioårig interventionsstudie” i svensk översättning.
De slutsatser forskarna drar med ledning av studien, är att daglig undervisning i idrott och hälsa, inklusive extra motorikstöd vid behov, under de nio grundskoleåren inte bara förbättrar den motoriska utvecklingen, utan hos pojkar även skolprestationerna, vilket innebär att fler elever uppnår behörighet till gymnasieskolan. I den svenska skolan borde således antalet schemalagda undervisningstimmar i idrott och hälsa utökas och detta borde om möjligt ske redan från skolstarten.
Studien ger ny kunskap när den visar att schemalagd daglig fysisk aktivitet i skolan troligen kan bidra till att förbättra elevers skolprestationer inte bara sett i ett korttidsperspektiv utan även fram till sista årskursen i grundskolan. Effekterna verkar vara av pedagogisk betydelse eftersom det i årskurs 9 fanns brister i motorik hos endast 7% av dem som erhållit daglig fysisk aktivitet och motorisk träning i jämförelse med 47% av dem som hade haft skolans ordinarie två lektioner IH i veckan. Ännu viktigare är kanske inflytandet på skolprestationerna och då främst bland pojkarna som i betydligt högre grad uppnådde gymnasiebehörighet om de tillhörde gruppen med daglig IH. Detta är av extra stort samhällsintresse eftersom pojkar i Sverige enligt publicerade rapporter presterar sämre i skolan och når gymnasiebehörighet i lägre omfattning än vad flickor gör (Skolverket, 2009).
“Pojkarna i interventionsgruppen uppnådde i större omfattning behörighet till gymnasiet (96%) än pojkarna i kontrollgruppen ( 83%)”
“När barn har en låg grad av fysisk aktivitet under skoldagen och inte utvecklar och automatiserar grovmotoriska grundrörelser, kan detta leda till inte bara hälsoproblem (Brown et al., 2004), utan också till försämrade skolprestationer (Ericsson, 2003; Åberg, Pedersen, Torén et al, 2009).”