Skolverkets allmänna råd med kommentarer, Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet
Riskbedömningar – en viktig faktor i ett kvalitetsarbete
Min erfarenhet är att riskbedömningar är en mycket viktig faktor i ett kvalitetsarbete. Detta för att förebygga stress, ohälsa och skada hos de individer som befinner sig i verksamheten samt också för att utveckla en verksamhet med hög kvalitet och nå målen tillsammans med medarbetare som ”mår bra”.
När jag ser till skolväsendet, som arbetar med skolutveckling och barns hjärnor och kroppar, som är under utveckling, här och nu och inte går i repris, borde riskbedömningar utifrån ett barn-/elevhälsoperspektiv vara en av de viktigaste faktorerna i skolväsendets systematiska kvalitetsarbete.
Man måste därför ställa sig frågan hur politiker, beslutsfattare och tjänstemän har tänkt, i ett land där den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar ökar och skolresultaten sjunker, när man i Skolverkets allmänna råd om Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet (2012) finner ordet ”utveckling” 124 ggr, ”kvalitet- ”165 ggr och ”mål” 194 ggr samt ”riskbedömning” 0 ggr!?
Monica Wester, Barnverket
Förälder, Barn- och skolergonom, Leg sjukgymnast
Kommentar Titti Fabritius, 27 februari, 2013
Så skrämmande rätt av Monica Wester!
Arbetsmiljölagen ska ju gälla i skolan. Men det systematiska arbetet för att säkra miljön på de mest elementära grunder är något jag länge som lärare har efterfrågat. De mest uppenbara bristerna lämnas utan åtgärd, förutom den årliga brandskyddstillsynen.
Den psykosociala miljön lämnas helt därhän eller – som det så vackert heter – delegeras av rektor till lärarna (som verkligen inte befinner sig själva i ett tillstånd där empatin flödar fritt).
Fysisk skolmiljö är egentligen katastrofal. Stolarna är illa anpassade för att sitta på en hel dag. Elever med ryggproblem hörsammas inte när de behöver röra på sig.
Psykisk skolmiljö är alarmerande illa. Barn och unga är till största delen helt hänvisade till varandra för att få hjälp och den blir därefter, mer som att en blind leder en blind. Trasiga små själar finns det alltför gott om och de trasar ofta sönder andra också i brist på ledarskap som vet hur man ledsagar en ung människa under utveckling.
Som lärare kan jag bara konstatera att ingen eller mycket liten hänsyn tas i praktiken till de biologiska förutsättningar som elever i olika åldrar har. Förebyggande och åtgärdande arbete som rör det sociala samspelet lämnas till lärare som är utbildade att lära ungarna matte – inte hur man relaterar till andra. Man tar för givet att lite ”livskunskap på schemat” eller ”kuratorn kommer och pratar med er” ska lösa inre och yttre konflikter.
Förebyggande finns inte. Ingen vill betala för det. Det är ”mjuka frågor” som ingen ekonom har visat kommunledningen att det betalar sig att jobba med.
Det är vuxenvärlden som måste göra ett kvalitetsbeslut i sin prioriteringslista. Eller som en klok äldre lärarinna sa: ”Om eleverna har en trygg miljö så ger sig allt det andra nästan alldeles av sig självt!”
Kommentar Lena Olsson ,14 mars, 2013Barnsäkerhetsrådet, bestående av elva myndigheter har uppmärksammat att det systematiskt skadeförebyggande arbete inom grundskolan är i behov av att ses över. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har finansierat en studie som kan vara av intresse i det här sammanhanget.
Vi har utgått från Arbetsmiljölagen, med det systematiska skadeförebtggande arbetet i fokus. Resultatet är dock intressant ur flera perspektiv.
Läs gärna!
/Lena Olsson